Johannes Krunegård

Lärarlöner har diskuterats en del både här i Nyköping och i andra forum, bland annat Miljöpartiets kongress som jag var på i helgen. Från flera håll har jag hört att lärarlöner inte ska vara en politisk fråga.

Ett av argumenten är att man från politiskt håll inte ska lägga sig i lönebildningen utan överlåta det åt arbetsmarknadens parter. Den så kallade Svenska modellen. Den tycker jag är bra, den ordningen ska respekteras och värnas. Vi ska så långt som möjligt undvika lagstiftning och politisk klåfingrighet på områden som parterna själva kan komma överens om.

Men nu är det ju så att de flesta lärare har kommuner som arbetsgivare. Och kommuner är politiskt styrda.

Vi politiker måste ta ansvar som styrande över en av arbetsmarknadens parter i lönebildningen. Ser vi att en grupp är underbetald eller har orimliga arbetsvillkor har vi faktiskt möjligheten att rätta till det.

Nu förhandlas centrala avtal mellan lärarfacket och kommunernas arbetsgivarorganisation SKL. Sen ska löner förhandlas lokalt och då är kommunerna arbetsgivarpart. Låt oss då se vad det centrala avtalet gett och vilket utrymme det finns att höja lärarlönerna.

Om vi på kommunal nivå ska klara av att lyfta lärarlönerna tror jag att vi behöver uppbackning från staten. Miljöpartiet har i sin budgetmotion i riksdagen har en särskild satsning på just lärarlöner.

Som vanligt hade det varit enklare att göra bra verksamhet i kommunerna med ett miljöparti i regeringen.

Läs annat jag skrivit om: Lärare, Lärarlöner, Skola
Läs vad andra skriver om: Lärare, Lärarlöner, Skola

Inga kommentarer än

Skolan är en framtidsbransch på så sätt att det är där framtiden formas. Det som gått illa i skolan blir dyrt, svårt och kanske omöjligt att reparera senare.

Den borgerliga regeringens recept för att höja skolans status har varit att sätta press och krav på eleverna. Och det kanske inte är fel i sig, men när det blir den enda åtgärden tror jag att det snarare stjälper än hjälper.

Vi behöver en skola där varje elev blir sedd och får utveckla sina kunskaper och sin personlighet i relationer med andra barn och närvarande vuxna.

Vi behöver en skola där elever kan få individuellt stöd och anpassade insatser utan att först ha blivit diagnostiserad och betygsatt utan bara av den anledningen att eleven är en unik individ.

Det finns inga genvägar till den perfekta skolan. Det är resurser det handlar om. Varje krona som läggs på skolan är minst två kronor tillbaka när eleverna vuxit upp till trygga, empatiska medmänniskor med gott självförtroende.

Läs annat jag skrivit om: Betyg, Politik, Skola, Utbildning
Läs vad andra skriver om: Betyg, Politik, Skola, Utbildning

Inga kommentarer än

På DN debatt skriver BRIS om hur svenska högstadieelever känner prestationsångest och har en sådan pressad social situation att kunskapsinhämtningen hämmas.

Jag kommer att tänka på den gamla folkparti-klyschan ”Att ställa krav är att bry sig”. Visst, men nån måtta får det faktiskt vara.

Enligt BRIS undersökning är det många högstadieungdomar som tror att de inte har någon framtid om de inte presterar toppbetyg i allt.

Det är inte resultatet av en lyckad skolpolitik. Och risken är att det blir värre innan det blir bättre.

Skolan måste i samarbete med föräldrarna skapa förutsättningar för ungdomar att växa.

Ungdomar med god självkänsla och gott självförtroende lär sig bättre. Kunskapsskolan är en skola där alla inte i första hand blir betygsatta utan sedda och bekräftade.

Läs annat jag skrivit om: Betyg, BRIS, Krav, Skola, Social press
Läs vad andra skriver om: Betyg, BRIS, Krav, Skola, Social press

1 kommentar

I P1 morgon i morse uppmärksammades att det är under våren är premiär för de nationella proven för tredjeklassare.

Målsättningen med proven är att skolan tidigt ska kunna ”fånga upp” de elever som halkat efter.

Men lärarna i reportaget belyser verkligheten från ett annat håll. De säger att hon mycket väl vet vilka elever som halkat efter och behöver mer stöd. Och när lärarna måste lägga timmar av administration till nationella prov är frågan om de svaga eleverna kommer kunna få det stöd de behöver.

Risken är att vi får samma utveckling i läraryrket som vi sett bland läkare. Att administrationen tar mer och mer tid på bekostnad av den egentliga yrkesuppgiften.

Det är viktigt att ha klart för sig att nationella prov i sig inte hjälper svaga elever. När man väl diagnostiserat måste det finnas resurser att bota.

—
Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Nationella prov, Lärare, Medicin

Läs annat jag skrivit om: Lärare, Medicin, Nationella prov, Skola
Läs vad andra skriver om: Lärare, Medicin, Nationella prov, Skola

Inga kommentarer än