Lärarlöner har diskuterats en del både här i Nyköping och i andra forum, bland annat Miljöpartiets kongress som jag var på i helgen. Från flera håll har jag hört att lärarlöner inte ska vara en politisk fråga.
Ett av argumenten är att man från politiskt håll inte ska lägga sig i lönebildningen utan överlåta det åt arbetsmarknadens parter. Den så kallade Svenska modellen. Den tycker jag är bra, den ordningen ska respekteras och värnas. Vi ska så långt som möjligt undvika lagstiftning och politisk klåfingrighet på områden som parterna själva kan komma överens om.
Men nu är det ju så att de flesta lärare har kommuner som arbetsgivare. Och kommuner är politiskt styrda.
Vi politiker måste ta ansvar som styrande över en av arbetsmarknadens parter i lönebildningen. Ser vi att en grupp är underbetald eller har orimliga arbetsvillkor har vi faktiskt möjligheten att rätta till det.
Nu förhandlas centrala avtal mellan lärarfacket och kommunernas arbetsgivarorganisation SKL. Sen ska löner förhandlas lokalt och då är kommunerna arbetsgivarpart. Låt oss då se vad det centrala avtalet gett och vilket utrymme det finns att höja lärarlönerna.
Om vi på kommunal nivå ska klara av att lyfta lärarlönerna tror jag att vi behöver uppbackning från staten. Miljöpartiet har i sin budgetmotion i riksdagen har en särskild satsning på just lärarlöner.
Som vanligt hade det varit enklare att göra bra verksamhet i kommunerna med ett miljöparti i regeringen.
Läs annat jag skrivit om: Lärare, Lärarlöner, SkolaLäs vad andra skriver om: Lärare, Lärarlöner, Skola