Johannes Krunegård

Kritikerna mot kvotering har ofta som huvudargument att det är viktigare med kompetens än med kön och att inkvoterade skulle känna att man var just inkvoterad istället för rekryterad efter kompetens.

Jag håller med. All rekrytering och alla utnämningar ska ske med kompetens och lämplighet som ledstjärna. Ingen ska väljas eller väljas bort på grund av kön.

Men vad händer när man inte medvetandegör könsmaktsordningen vid tillsättningar? Är det verkligen så att man har kompetens och lämplighet som ledstjärna när 97 procent av ordförandena i av börsbolagsstyrelserna är män?

Drog Nyköpings fullmäktige (inkl. mitt eget parti) medvetet slutsatsen att den främsta lämpligheten att styra över det kommunala bostadsbolaget fanns nästan uteslutande bland män? Jag tror inte det.

Om vi inte aktivt arbetar med och är medvetna om könsmaktsordningen när vi väljer och tillsätter tenderar vi att kvotera in män. Kanske inte medvetet. Men utfallet talar sitt tydliga språk, vi kvoterar in män.

Hellst av allt skulle kvotering inte behövas och kön, ursprung och sexualitet skulle inte spela någon roll. Men så länge det män dominerar bolagsstyrelser och beslutande församlingar tycker jag att det behövs.

Läs annat jag skrivit om: Feminism, Internationella kvinnodagen, Könsmaktsordning, Kvotering
Läs vad andra skriver om: Feminism, Internationella kvinnodagen, Könsmaktsordning, Kvotering

2 kommentarer

2002 hotade dåvarande jämställdhetsministern med lagstiftning om kvotering om inte näringslivet gjorde något åt den pinsamt dåliga jämställdheten i bolagsstyrelserna. Resultatet blev att andelen kvinnor i styrelserna steg.

Den nuvarande jämställdhetsministern och näringsministern tycker inte att staten ska verka för jämställdhet i näringslivet utan har avskrivit alla tankar på kvoteringslagstiftning. De tycker att ansvaret helt och hållet är bolagens.

Nu när inte hotet om kvotering finns sjunker andelen kvinnliga styrelseledamöter igen. Det finns nästan ingen annan tolkning av utvecklingen än att näringslivet tycker att killar är bättre än tjejer.

Visst har bolagen har det slutliga ansvaret, men när de inte lyckas ligger ansvaret på oss politiker.

Kvotering får aldrig bli en lösning på problemet men det kan vara ett viktigt verktyg för att komma till rätta med problemet. Och när man ser effekten av blotta hotet om kvoteringslag förstår man att det är ett effektivt verktyg. Effektivare än att brevväxla i alla fall.

Läs annat jag skrivit om: Jämställdhet, Kvotering, Näringsliv
Läs vad andra skriver om: Jämställdhet, Kvotering, Näringsliv

Inga kommentarer än

Du som trodde att Sverige var världens mest jämställda land och att vi dessutom blir bättre och bättre kan fundera igen.

Enligt DN minskar nämligen andelen kvinnliga chefer i näringslivet. Sedan 2004 har andelen minskat från 32 % till 25 %.

Vad är då förklaringen? Enligt Monica Renstig på Women’s Business Research Institute är det miljö och sociala frågor som gäller för företagen just nu och då kan man inte också fokusera på jämställdhet. En annan förklaring hon ger är finanskrisen.

Om det är så tycker jag det pekar på en ganska tråkig människosyn där en chef som är kvinna betraktas som en kostnad och ett projekt som man måste jobba med istället för en person som är kvalificerad att göra en insats för företaget.

Problemet är inte ekonomiskt. Vi vet att företag med kvinnor som chefer oftare går lika bra och bättre än andra företag. Problemet handlar om attityder och i och med det måste politiken ta ansvar.

I Norge har man lagstiftat om kvotering av chefer i börsbolag och där är andelen kvinnliga chefer har ökat från 7 % 2003 till 40 % idag. Kvotering är ingen slutgiltig lösning men det är ett viktigt verktyg för att spräcka attityderna och sopa undan ursäkterna.

Läs annat jag skrivit om: Feminism, Finanskrisen, Jämställdhet, Kvotering, Näringsliv, Norge
Läs vad andra skriver om: Feminism, Finanskrisen, Jämställdhet, Kvotering, Näringsliv, Norge

3 kommentarer