Igår åkte jag med ett gäng politiker tjänstemän och journalister tåg mellan Eskilstuna och Nyköping. Det kändes skönt att för en gångs skull slippa skumpa runt på 53:an.

De flesta som satt på tåget verkade vara positiva till att starta persontrafik på TGOJ-banan. Men precis som Eskilstuna-kuriren skriver är det väldigt få av politikerna som vill betala investeringen och driften.

Investeringar i regional utveckling i form av förbättrad infrastruktur betalar sig snabbt. Att binda ihop Sörmlands två största städer skulle ge fler möjlighet att läsa vidare, vidga arbetsmarknaden och göra det lättare att resa, inte bara i Sörmland, utan också utomläns.

Det ekonomiska värdet av en pendlingsbar förbindelse mellan Nyköping och Eskilstuna kan helt enkelt inte underskattas.

Politik är prioriteringar. När regionförbundet skulle fördela ca 900 statliga miljoner på infrastruktur valde man att lägga 70 % av pengarna på vägsatsningar. Spårburen trafik fick 3 miljoner.

Så pengarna finns. Det är viljan som saknas.

Läs annat jag skrivit om: , , , , ,
Läs vad andra skriver om: , , , , ,

Inga kommentarer än

Publicerat 24 november, 2009 klockan 10:38.

Folket (1) (2) och Eskilstunakuriren skriver om den socialdemokratiska splittringen i Sörmland om persontrafiken på TGOJ-banan mellan Oxelösund och Eskilstuna.

Hans Ekström, som är kommunalråd i Eskilstuna vill inte sätta igång persontrafiken ”för några hundra pendlares skull”. Det är djärvt att i ett arbetsmarknadspolitiskt läge när arbetslösheten stiger, inte vilja göra insatser för att stärka Sörmlands arbetsmarknad.

Persontrafik på TGOJ-banan kommer binda ihop Sörmlands arbetsmarknader och göra det möjligt för varslade sörmlänningar att hitta nya jobb med rimliga pendlingsmöjligheter.

Till saken hör att Ekström, förutom att vara kommunalråd i Eskilstuna, också är ordförande i den beredningsgrupp som jobbat fram regionförbundets förslag till infrastruktursatsningar (där TGOJ-banan lyser med sin frånvaro).

Frågan är om Ekström i regionförbundet verkar för hela Sörmlands bästa, eller bara ser till Eskilstunas intressen?

Läs annat jag skrivit om: , , , , ,
Läs vad andra skriver om: , , , , ,

Inga kommentarer än

Publicerat 9 september, 2009 klockan 11:54.

Östnytt rapporterar att Sörmland får svårt att nå de 16 miljömålen som riksdagen satt upp. Länsstyrelsen i Sörmland och Skogsstyrelsen har gjort en översyn och kommit fram till många av målen blir svåra att nå.

Framförallt ligger målet om begränsad klimatpåverkan illa till. Utsläppen har inte minskat utan istället ökat. Skulden för det hela får SSAB i Oxelösund och ökade transporter.

Med den bakgrunden är det tragiskt att förslaget till regional transportinfrastrukturplan för Sörmland förmodligen kommer att resultera i ytterligare ökade utsläpp från transporter. 70 % av pengarna i planen går nämligen till nya vägsatsningar.

Regionförbundet, som ligger bakom planen, verkar tyvärr har anamat den moderatledda regeringens prioritering att de största investeringarna ska göras på väg och inte spår.

På det hela taget verkar transportplanerna bli ett bakslag för klimatkampen. Läs gärna MJV:s debattartikel i miljöaktuellt.

Läs annat jag skrivit om: , , , , ,
Läs vad andra skriver om: , , , , ,

Inga kommentarer än

Publicerat 6 augusti, 2009 klockan 08:37.

Den svenska regeringen visar ett underligt ledarskap i klimatfrågan genom att sätta hälarna i för kilometerskatt för lastbilstrafik.

Därmed går de emot en enig klimatberedning som tycker kilometerskatt är ett bra sätt att minska vägtransporternas utsläpp. Det överraskande är kanske inte att den moderatledda regeringen inte riktigt lever upp till sitt miljöego, utan att Åsa Torstensson inte redovisar något alternativ.

Vägtransporternas utsläppskurva är en av de få som pekar åt fel håll. Så någonting måste göras. Om inte kilometerskatt, vad är då lösningen? Höjd bränsleskatt har Reinfeldt redan stängt dörren för. Vilka ekonomiska styrmedel vill man använda då?

Frågorna är många. Svaret är nej.

Torstenssons argument mot kilometerskatten är att Sverige är ett avlångt land och det inte finns några alternativ. Infrastrukturministern verkar ha låg tillit till sin egen förmåga att påverka. För är det någon som borde peka på alternativen och staka ut framtiden så är det hon, som ansvarig minister.

Miljöpartiets Karin Svensson Smith replikerade idag i SvD och föreslog att man skulle bygga järnväg på fyrfiliga motorvägar. Det är förvisso ett klokt och nytänkande förslag, men artikelns riktiga godbit är det här:

Trafikverkens lönsamhetsvärdering anges med så kallade nettonuvärdekvoter. Kalkylerna utgår från en 10 år gammal värdering av kostnaden för klimatskador. Enligt denna värderas varje kilo koldioxid till 1 kr och 50 öre. Värdet är löjligt lågt och stämmer inte med vare sig den förre världsbanksekonomens STERN:s eller försäkringsbolagens värdering av klimatskador. Undervärdering av klimatskadorna i kalkylmodellen leder till överskattning av nyttan för nya vägar samt det motsatta för järnvägar.

Så i alla de transportplaner som diverse regionalpolitiker nu håller på att knåpa ihop har vägtrafiken ett försprång i den samhällsekonomiska kalkylen. Om man, som i Sörmland, dessutom har ett antal planerade objekt med en nettonuvärdekvot på 0 eller lägre kan man verkligen fundera på vad vi gör med skattepengarna.

Läs annat jag skrivit om: , , , , , ,
Läs vad andra skriver om: , , , , , ,

Inga kommentarer än

Publicerat 22 juli, 2009 klockan 23:40.

En tågresa mellan Nyköping och Stockholm tar enligt tidtabellen en timma och två minuter. De där två minutrarna är viktiga, för om de inte fanns skulle det räcka med att tåget var 20 minuter försenat för att SJ:s restidsgaranti ska gälla. Nu finns de två minutrarna och då får man pengar, f’låt värdebevis, tillbaka först när tåget är försenat 40 minuter.

Konspirationsteorietiker som jag är tror jag att det är endast på grund av ovanstående i kombination med några hundra pendlare som är orsaken till att det tar just en timma och två minuter att resa mellan Nyköping och Stockholm.

Men nu ska SJ förändra sin restidgaranti. ”Till det bättre?” frågar du. ”Icke!” svarar jag.

Visserligen får man kontant ersättning istället för värdebevis men man får färre pengar. Om tåget är försenat mellan 60 och 119 minuter får man 25 % av biljettpriset tillbaka. Så om resan Nyköping – Stockholm tar 200 % längre tid får du i runda slängar 30 spänn tillbaka.

Om jag skulle köpa vilken vara som helst som bara fungerade en tredjedel så bra som utlovats skulle jag gå tillbaka med den till butiken och häva köpet. Jag har förståelse för att det inte riktigt kan funka så när det gäller transporttjänster, SJ har ju trots allt flyttat min kropp från punkt A till dito B fast med lite lägre snitthastighet. Men någon slags proportioner tycker jag man måste kunna kräva.

Bara de att de anger minskat rörelseresultat som anledning till att sänka ersättningsnivåerna visar att de inte förstått att en garanti har två verksamma sidor. Dels är det en ersättning till kunden som fått en bristfällig vara/tjänst men framförallt är det ett incitament till producenten att leverera varor/tjänster med hög kvalité. Om man gör dåliga grejjer och många kunder måste utnyttja garantin så syns det i resultatet.

Läs annat jag skrivit om: , , , , , ,
Läs vad andra skriver om: , , , , , ,

2 kommentarer

Publicerat 7 juli, 2009 klockan 23:15.