Johannes Krunegård

Nu i veckan träffade jag ett gäng andra kommunpolitiker från hela landet för att jobba med scenarier. Träffen var en del av energimyndighetens projekt uthållig kommun.

Med hjälp av trender och omvärlsbevakning målade vi upp olika scenarier om hur verkligheten skulle kunna se ut 2027 med avseende på klimat och hållbarhet.

Vissa scenarier var rena rama dystopierna med kraftigt förändrat klimat, extremväder och ekonomisk kris. Allas krig mot alla rådde och stor social oro präglade samhället.

När man ser sådana scenarier är det lätt att bli uppgiven och pessimistisk. Det ligger nära till hands att känna att loppet är kört. Man vill bara arbeta med en anpassning till klimatförändringarna istället för att ställa om för att undvika dem.

Men riktigt så mörkt tror jag inte det behöver vara. För de ljusa scenarierna finns också. När vi gjorde scenarioövningen såg vi vägar fram som innebar nya energikällor, stort miljöengagemang och minskade utsläpp.

Jag är övertygad om att vi kan fixa klimatutmaningen. Men då måste vi börja nu, och verkligen vilja förändra.

Läs annat jag skrivit om: Energi, Energimyndigheten, Klimat, Scenarier
Läs vad andra skriver om: Energi, Energimyndigheten, Klimat, Scenarier

1 kommentar

I onsdags visade uppdrag granskning att det inte bara var slump som orsakade det långvariga driftstoppet i ringhals. Otydliga rutiner, tidspress och kompetensbrist gör reaktorn nu står stilla.

Det här är en påminnelse om två saker. För det första är ett kärnkraftverk aldrig säkrare än människorna i det. I i stort sett alla olyckor har den mänskliga faktorn varit avgörande. Så också vid ringhalsbranden.

För det andra är en så centrerad energikälla som kärnkraften dålig ur driftssäkerhetssynpunkt. På grund av en dammsugare som brann går nu svenska elkonsumenter miste om ca 800 MW el. Under årets kallaste månader dessutom.

Med en mer decentralicerad elproduktion minskar konsekvenserna av oundvikliga mänskliga misstag. Vi måste börja göra el på fler ställen.

 

Läs annat jag skrivit om: Energi, kärnkraft, Mänskliga faktorn, Miljö, Ringhals
Läs vad andra skriver om: Energi, kärnkraft, Mänskliga faktorn, Miljö, Ringhals

1 kommentar

Energimyndigheten driver ett projekt som heter ”Uthållig kommun” som Nyköpings kommun deltagit i. När projektet nu går in i sin tredje etapp vässas konkurensen om deltagandet. Energimyndigheten har varit tydliga med att det endast är de som har höga ambitioner och intresse av att verkligen jobba med uthållighetsfrågor som kan bli aktuella för etapp tre.

I somras fattade Energimyndigheten beslut om vilka kommuner som får vara med i tredje etappen och Nyköping var en av de 37 ”spjutspetskommuner” som är ”Sveriges mest ambitiösa och nytänkande kommuner inom energiområdet”. Det är stora ord som vi får ligga i för att leva upp till. (Se Energimyndighetens pressmeddelande)

Projektets tredje etapp kommer att fokusera på två ben. Dels uthållig stadssplanering, dels näringslivsutveckling. I Nyköpings kommun kommer mycket av arbetet fokuseras på arbetet med den nya stadsdelen Dammgruvan.

Läs annat jag skrivit om: Energi, Energimyndigheten, Nyköping, Uthållig kommun
Läs vad andra skriver om: Energi, Energimyndigheten, Nyköping, Uthållig kommun

Inga kommentarer än

I en debattartikel i DN skriver två doktorer i nationalekonomi att höjda energiskatter är ett effektivare vapen mot vårt energiberoende än subventioner. Artikeln är väldigt läsvärd och kan, om man frågar mig, fungera som snabbkurs i miljöekonomi.

Energiskatterna får oss att välja de effektivaste miljövänliga alternativen medan subventionerna får oss att välja det som subventioneras, oavsett om det är det effektivaste alternativet eller inte.

Ett tydligt exempel är att rekordmånga nu ansöker om att få bygga solceller. Och det är ju förvisso bra, men frågan är om inte pengarna hade använts effektivare om vi själva fått välja energislag. Solceller kanske inte är det lämpligaste alternativet för alla?

Morötter är onekligen roligare än piskor, men man ska komma ihåg att morötterna också betalas med skattepengar.

Läs annat jag skrivit om: Ekonomi, Energi, Miljö, Morötter, Piskor, Politik, Skatter
Läs vad andra skriver om: Ekonomi, Energi, Miljö, Morötter, Piskor, Politik, Skatter

1 kommentar

Vi lever i en energiberoende värld. Som dessutom producerar elen på ett självdestruktivt sätt.

Idag består hälften av  Sveriges elproduktion av kärnkraft. Det råder ingen tvekan om att kärnkraften inte är förnyelsebar. Den är dessutom dyr, farlig och onödig.

Dyr är den för att om den var tvungen att vara försäkrad skulle inget försäkringsbolag vilja göra det. Idag finns det en atomansvarighetslag som begränsar kärnkraftsindustrins ansvar i händelse av en olycka. Skulle inte den finnas skulle det vara högst olönsamt att driva ett kärnkraftverk.

Farlig är den för att det tveklöst producerar farligt avfall. Det var enormt oansvarigt att på 50-talet sätta igång en verksamhet som man visste producerade farligt avfall utan att ha löst slutförvaret.

Ofta får man höra från motdebattörer att ”Kärnkraften är sååå säker. Det är fyrdubbla säkerhetssystem överallt!”. Men jag vill inte vara beroende av en energikälla som är så farlig att den kräver fyrdubbla säkerhetssystem.

Onödig är kärnkraften för att den helt enkelt är avvecklingsbar. Energimyndigheten räknar med att vi går mot en period med elöverskott och därmed ett ypperligt tillfälle att göra oss av med denna dyra och farliga energikälla.

En vanlig åsikt är att man vill avveckla kärnkraften när det finns alternativa energikällor. Då tycker jag att man har fastnat lite i ena änden av ledningen. Vi har enorma vinster att göra, både på miljön och i reda pengar, genom att energieffektivisera.

Och att lösa klimatkrisen genom att bygga ut kärnkraften är som att bota pest med kolera.

Det här är en av mina hjärtefrågor och jag blir lätt väldigt engagerad. Jag har nog skrivit åtminstone en liten pocket om vad jag tycker om kärnkraft här på bloggen.

Läs annat jag skrivit om: Energi, kärnkraft, Klimat, Miljö, Politik
Läs vad andra skriver om: Energi, kärnkraft, Klimat, Miljö, Politik

2 kommentarer

DN skriver idag om hur skatteverket satt käppar i hjulen vindkraftskooperativen.

De har kommit fram till att de som äger andelar i ett vindkraftverk ska betala skatt på skillnaden mellan summan de betalar för sin, i princip, egen gjorda el och marknadspriset på el.

Det här är helt uppåt väggarna. Här har vi människor som tar ansvar för sin egen energiförsörjning och gör en investering som är långsiktigt hållbar. Och så motarbetas de av staten själv.

Att ta ut skatt på el som kommer från ett eget kraftverk är som att ta ut skatt på morötterna vi gräver upp ur trädgårdslandet.

Vindkraftskooperativen är en företeelse som funnits länge och varit en viktigt kraft i omställningen av energisystemet, men med den nya tolkningen av skattereglerna och regeringspartiernas ovilja att göra något åt det riskerar allt att dö ut. Och genast blev det lite svårare att nå målen för förnyelsebar energi.

Läs annat jag skrivit om: Energi, Miljö, Regeringen, Vindkraft
Läs vad andra skriver om: Energi, Miljö, Regeringen, Vindkraft

1 kommentar

Den allmänna reaktionen efter de rödgrönas energiöverenskommelse verkar vara ”Ursäkta, vad sa ni?”. Det råder stor förvirring om vad överenskommelsen egentligen innebar.

Är det vara rester kvar av miljöpartiets kärnkraftsmotstånd eller har de rödgröna slagit in på avvecklingens väg? Birger tolkar det på ett sätt näringslivet på ett annat. Miljöaktuellt beskriver förvirringen. Och det är inte första gången vi rödgröna ger luddiga besked.

I det här specifika fallet med energiöverenskommelsen hade det varit bra om det hade redovisats hur en rödgrön regering hade hanterat förbudet mot att bygga ny kärnkraft. Hade man satt ner foten och tydligt sagt att man vill ha det kvar hade det ritat en tydlig skiljelinje mellan dagens två regeringsalternativ.

I överenskommelsen sägs det att man varje mandatperiod skulle utvärdera om man skulle kunna stänga något kraftverk. Varför inte i samma andetag säga vad hur en sådan utvärdering skulle falla ut om man satt i regering idag?

Att utspelet tolkats så olika av olika personer är ett tecken på att man inte varit tillräckligt tydlig med vad man vill.

Den största bristen med det rödgröna samarbetet hittills har varit den externa kommunikationen. Man får inte direkt uppfattningen av att det är ett trimmat pr-maskineri som gör genidrag efter genidrag som får de rödgröna att framstå som samkörda, trygga och regeringsdugliga. Vi har mycket kvar att jobba på på den fronten.

Jag tror vi har mycket att vinna på att sluta ludda och börja bete oss som en regering.

—

Läs även andra bloggares åsikter om De rödgröna, Kärnkraft, Energi, Regering, Politik

Läs annat jag skrivit om: De rödgröna, Energi, kärnkraft, Politik, Regering
Läs vad andra skriver om: De rödgröna, Energi, kärnkraft, Politik, Regering

1 kommentar

Varje gång jag skriver något om kärnkraft verkar det som om jag trampar i ett getingbo.

För oavsett vad jag skriver och oavsett hur principiell jag försöker vara, väller det in långa kommentarer med tekniska referenser om hur bra, säker och optimal kärnkraften är, eller snarare, kan vara.

Kärnkraftskritiska bloggar drar till sig teknikdetaljnördar som socker drar till sig flugor.

Fenomenet är så utpräglat att man nästan misstänker att något systematiskt arbete ligger bakom. Men, hursomhelst, varsågod, här får ni något nytt att bita i.

I DN häromdagen skrev Göran Hägglund att det var dags att planera för nya kärnkraftverk. Om han fick sin vilja igenom skulle det göra Sverige ganska unikt. Under 2008 tillfördes nämligen ingen ny kärnkraftsel till världen.

Resten av världen, med övriga EU-länder i spetsen, har fattat att det förnybara är framtiden och det ändliga tillhör det förgångna.

Det verkar till och med som om Hägglund själv har fattat det innerst inne, eftersom han i samma debattartikel föreslår energieffektivisering och utbyggnad av förnyelsebara energislag i samma storleksordning som kärnkraften producerar idag.

I samma artikel som han pekar ut kärnkraften som framtidens energikälla har han gjort den redundant.

Det är slöseri att satsa pengar på ny kärnkraft. Varje krona till ny kärnkraft är en krona mindre till förnyelsebar energi.

De ekonomiska resurserna är bergränsade. Det är bara att välja. Ändlig eller oändlig el.

—
Läs även andra bloggares åsikter om Kärnkraft, Göran Hägglund, Miljö, Energi, Vindkraft

Läs annat jag skrivit om: Energi, Göran Hägglund, kärnkraft, Miljö, Vindkraft
Läs vad andra skriver om: Energi, Göran Hägglund, kärnkraft, Miljö, Vindkraft

6 kommentarer