Varför så hemlig, Studsvik?
Vetenskapsradion lyfter idag att man inte vet vart det radioaktiva material som Studsvik producerar tar vägen. För mig, och oss som är engagerade i Studviksfrågan är det ingen nyhet. Studsvik importerar radioaktivt material, späder ut det med annan metall och säljer det vidare. Till vem får vi inte veta.
Studsviks verksamhet har många frågetecken kring sig. Förrförra året fick bolaget stark kritik från strålsäkerhetsmyndigheten för att man inte hade koll på sina utsläpp. Studsvik är de facto den största källan till radioaktiva utsläpp i Östersjön.
Att branschen känner ett behov av att syssla med hemlighetsmakeri är ytterligare en anledning att ifrågasätta verksamheten på Studsvik.
Publicerat februari 9th, 2011. Trackback: trackback
Studsvik renar kontaminerat stål från uran…metoden är hemlig.
”Studsvik importerar radioaktivt material, späder ut det med annan metall”…är alltså fel…
http://www.nyteknik.se/nyheter/verkstad/verkstadsartiklar/article9262.ece
Notera att metoden som används får ner radioaktiviteten till 0.1 BQ /kg.
för att jämföra. 0.1BQ/KG = 2.7 picocurie/KG
EN banan innehåller 520 picocuries
och ett kilo bananer innehåller 3520 picocuries
Så om du oroar dig för var det stålet tar vägen pga radioaktivitet så bör du ta LÅNGA omvägar förbi fruktdisken.
Sen har du direkt fel angående att studsvik är den största utsläppskällan av radioaktivt matreal. De är den största källan som vi har koll på. men de största källorna till radioaktivt utsläpp är kolkraftverken då de dumpar uran och thorium utan någon kontroll över huvud taget. ett 1000W kolkraftverk släpper ut ca 5 ton uran och 12 ton thorium om året. så rikta din oro på rätt håll.
/C