Partiledare utan politik
Jag har ynnesten att få vara på det politiska kollot Almedalsveckan och lyssnade igår på Fredrik Reinfeldts tal. Jag förväntade mig något slags framtidsinriktat linjetal där moderatledaren skulle redogöra för vilka reformer (eller troligare skattesänkningar) de ville göra nästa mandatperiod.
Reinfeldt berörde sina visioner genom tre löften:
- Ingen skattesänkning 2011
- Reformutrymmet ska gå till (en fortfarande odefinierad) välfärdens kärna
- De rödgröna ska inte få höja skatterna
I övrigt handlade hans tal om vad vi rödgröna vill göra som han inte vill göra.
När jag hörde hans löften om vad moderaterna inte skulle göra om de blev omvalda kom jag och tänka på det niopunktsprogram som alliansen lanserade i våras med saker de inte skulle göra nästa mandatperiod.
Det är tydligt att borgarna hellre pratar om vad de inte vill gör än vad de vill göra. Är det månne för att det enda de ville göra, sänka skatten, inte visar sig funka så bra för att få folk i arbete?
Det andra som slog mig, förutom att Moderaterna går till val på ingenting, var det retoriska upplägget. Talet var enormt skickligt framfört och vi fick se en ledigt skämtande statsminister som verkar ha lagt landsfadersrollen på hyllan. Men ett tag såg det ut som att Reinfeldt var amerikansk presidentkandidat snarare än svensk partiledare. Ballonger, skaka hand med anhängarna i publiken, och ”jag” i var och varannan mening.
Och när man tänker några varv till upptäcker man fler likheter med en amerikansk presidentvalskampanj. Pratet om ”särintressen”, det framväxande ”tvåpartisystemet” och skrämselretoriken. Dessutom verkar de flesta tyckare vara överens om att årets valkampanj kommer bli den skitigaste i svensk historia med smutskastningskampanjer som är vanligare på andra sidan Atlanten.
Den amerikanska taktiken har testats förr i svensk valrörelse med blandat resultat.
Jag undrar om svenska väljare kommer gilla en amerikansk kampanj 2010.
Jag tror man bör resonera så här:
Om man, så bara för en kort stund, leker med tanken att mer pengar i plånboken gör att folk nöjdare. Jag vet, det kanske låter otäkt kapitalistiskt men jag tror vi i alla fall kan utgå från att det ligger någon sanning i det.
Nåväl, givet ovan är det bara en fråga om var pengarna kommer ifrån, lön eller bidrag (jag bortser från än mer otäcka kapitalisktiska idéer som att man kan tjäna pengar investeringar). Lön eller bidrag. Ett av svaren ger en positiv spiral där folk känner frihet, tar ansvar för sina liv och utvecklas (och bevisligen mår bättre). Det andra svaret leder till det omvända + utanförskap.
På frågan om vad Alliansen vill göra så tror jag det räcker med att säga: Tar ansvar för Sverige, nu och i framtiden!!! Vänstern har inte gjort det på…jag vet inte…50-60 år eller nått ditåt. Sverige var en gång ett föredöme i världen, låg på topp i alla relevanta listor och hade en företagsamhet som skapade världsindustrier. Sedan kom Sossarna och sakta men säkert har det gått utför. SÄTT INTE IN KÄPPAR I DET HJULL SOM ÄNTLIGEN BÖRJAT SNURRA IGEN!!!
Många personer glömmer moderaternas politik och röstar på Reinfeldt istället. Alliansens politik verkar bara handla om skattesänkningar.