Johannes Krunegård

Det är för mig lite av en gåta att mänskligheten fortsätter att utvinna och bränna fossila bränslen trots att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att vi påverkar klimatet genom att göra just det.

Vi verkar ha fastnat i ett destruktivt beteende. Mänskligheten sitter fast i ett oljeberoende som inga plåster, tuggummin eller piller i världen kan rädda oss ifrån. Det enda sättet att komma ur det är att plocka bort drogen ur synfältet.

Men istället för att minska tillgången av fossila bränslen läggs all politisk kraft på att minska efterfrågan. Koldioxidskatter, utsläppsrätter och andra ekonomiska styrmedel är förvisso bra, men alla verktyg vi använder nu fokuserar på det som kommer ur skorstenen. Inget syftar till att lösa problemet vid källan.

Det är dags att börja hitta sätt att lösa problemet vid källan. Det vore inte dumt om klimattoppmötet i Köpenhamn landade i åtaganden om att inte bara minska efterfrågan av fossila bränslen utan också tillgången. Hoppas kan man ju.

Maria Wetterstrand och Sasja Beslik skrev klokt om detta i DI i april, Peter Eriksson pratade om det på kongressen i maj och Christer Ljungberg återupptäckte det igår. Själv har jag också skrivit om det tidigare.