En dörr in
Idag skriver de rödgröna på SvDs brännpunkt och på den gemensamma bloggen om hur de vill justera försäkringssystemen så att man oavsett om man är sjuk, arbetslös eller saknar försörjning på andra grunder vänder sig till en och samma instans.
Det verkar vara det första steget mot den arbetlivstrygghet som var ett av resultaten av Miljöpartiets rådslag om socialförsäkringssystemen och som jag skrivit om tidigare.
Jag måste säga att jag gillar förslaget skarpt. Genom att skapa ett system med en dörr in riskerar ingen att ramla mellan stolarna. Istället för att splittra och försämra försäkringssystemen och piska ut sjuka och långtidsarbetslösa ur ”utanförskapet” tar de rödgröna ett samordnat helhetsgrepp med individfokus.
Nästa steg för att täppa igen kryphålen och stolglappen är att slå ihop försäkringarna till en komplett arbetslivstrygghetsförsäkring.
Du menar så att alla – oavsett om de är sjuka, arbetslösa, eller saknar försörjningsstöd ska leva på samma låga socialbidragsnivå då eller – med krav på att jobba heltid för att få ”dole”. Är det sånt system ni vill ha – då kan ni ju ta moderaterna i hand.
(M)ona-och-(M)aud-effekten « Nemokrati skrev 1 december, 2009 klockan 05:27
[…] i Europas ledarskikt bortser från vad krig, tortyr och folkmord kan göra med en kontinent och vilka spår som det därför sätter långt in i nuet. SD:s framgångar i opinionen är ett levande och […]
Kommentar till väljare. Vårt förslag om arbetslivstrygghet är mkt smartare och har en helt annan människosyn än det moderaterna står för. Genom att slå ihop pengarna för sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen samt flytta försörjningstöd från kommunerna (det som brukar kallas socialbidrag) så samlas reurserna på ett o samma ställe och kan användas smartare. Nu vältrar staten över kostnader till kommunerna genom ökat behov av försörjningstöd pga statens ändrade regler i a-kassa o sjukförsäkring. De sänker statliga skatter men då får kommuner spara i skola och omsorg.
Med en samlad organisation kan individen få hjälp med olika saker som behövs för att komma åter i arbete även om det inte är på heltid och det ska finnnas möjlighet att vara sjukskriven på deltid även vid studier. Dessutom blir det då samma ersättningsnivå ovsett om man är sjuk eller arbetslös. Idag är taket mkt lägre i a-kassan än om du är sjuk. Vi vill att det ska vara lika tak, och att vi ska ha en allmänn arbetslöshetsförsäkring likaväl som vi har en allmänn sjukförsäkring. Alla ska få vara med. Den som inte uppfyller kraven på ersättning från den allmänna sjukersättningen eller arbetslöshetsföräkringen ska ges möjlighet till ett försörjningstöd (socialbidrag) under tiden man får hjälp att få ett jobb utifrån de förutsättningar man har.
Vi vill också se över vilka kriterier som ska gälla för att uppfylla kraven för ersättning, tex hur länge man måste haft inkomst för att få arbetslöshetsersättning. Tex att man som studerande ska ha rätt att kvalificera sig.
Det viktiga är väl naturligtvis ersättningsnivåerna – en sjukförsäkring är inte det samma som en a-kasseersättning som inte är detsamma som ett försörjningsstöd – risken är ju att det med försämrade statsfinanser blir samma låga nivå på alla.
Dessutom är det en integritetsfråga för individen. Att ”klumpa ihop” alla på det här sättet kommer att leda till att ingen vill besöka det center som ni pratar om.
Det finns många sjukskrivna som inte har lust att synas på det sättet som det här skulle bli fråga om.
Så länge arbetsgivarens fördomar är som de är riskerar man social stämpling med ett sånt här system.
Varför inte bara ha samma tak i försäkringarna som du säger utan att förändra organisationen. En Arbetsförmedling är inte detsamma som en Försäkringskass och dessa är inte detsamma som ett socialkontor.
Det finns emotionella aspekter också att ta hänsyn till.
Den som är sjuk kanske inte vill påmind om det hela tiden när den blivit så frisk att personen känner sig redo att börja jobba igen. Då behöver personen få känna att den lämnat sjukperioden bakom sig.
Och det gör man om man delar upp de här sakerna.
Och varför skulle det vara kommunalt centrum. Det räcker att höja ersättningsnivåerna – övriga organisationen kan behållas som den är minus oseriösa jobbcoacher.
Det är socialt utpekande och kan leda till att den sociala stämplingen och stigmat blir värre.
Det finns otroligt mycket fördomar – och då särskilt bland arbetsgivare. Det har otalet undersökningar visat – de anställer inte invandrare, inte föräldralediga kvinnor, inte äldre, osv osv. Det är de klassiska fördomsfulla diskrimineringsgrunderna, med den ’vite’ medelålders mannen som norm. En gift kvinna tjänar 7000 mindre i månaden än en gift man osv. Det är ett stigma för en kvinna att bilda familj ur arbetsgivares synvinkel medan det är en merit för en man. etc
Istället bör man höja taket i a-kassan som ni föreslår, bibehålla nuvarande organisation samt införa kraftiga sanktioner för arbetsgivare mot diskriminering – även åldersdiskriminering.
Man bör också se till att alla offentliga arbeten ska kunna överklagas om person med mindre kvalifikationer går före – som det tidigare var i kommunala jobb men den paragrafen togs bort – det ledde till en massa nepotism. Och det är ockå anledningen till att det finns så många personer med fel utbildning eller ingen utbildning som går före de som har rätt utbildning, varför stora delar av utbildningsinvesteringarna som samhället kostat på har varit att kasta pengar i sjön, både för samhället och den enskilde.