Johannes Krunegård

Igår sparkades den rödgröna valkampanjen igång med ballonger, musik och tal i Kungträdgården.

Mina personliga favoriter var Peters tal och när Bo Kaspers orkester spelade ”En ny skön värld”. Jag har inget emot att anamma den som kampanjlåt för valet 2010.

Annars börjar det märkas hur alliansen börjar bli nervös för hur de rödgröna nu börjar formera sig. Det märks inte minst på de smått desperata påhoppen som görs i bloggosfären och debattforum.

Moderaternas ”Ordminister” Schlingmann anklagar på Newsmill de rödgröna för att reducera politiken till att PR-jippo. Som om inte alliansen förbrukat sin beskärda del av orangea ballonger.

Mycket av mediarapporteringen handlar om hur oense de rödgröna är och hur svårt det kommer att komma överens. Det är inte en särskilt trovärdig vinkel med tanke på att de rödgröna kommit överens om 15 budgetar, samarbetat i 11 år och under mandatperioden lagt 35 gemensamma motioner.

I valet 2010 kommer två statsministerkandidater stå mot varandra. Den ena har 10 års regeringserfarenhet, den andra blott fyra. Två regeringsalternativ kommer stå mot varandra. Det ena har 11 års erfarenhet av samarbete det andra blott fyra.