Dags för samtycke
Kammaråklagare Rolf Hillegren har en minst sagt konstig syn på sexuellt umgänge. Först kallar han ett samlag där den ena parten inte vill (och därmed kan antas vara mer eller mindre tvingad) för ”ordningsförseelse” för att sedan i försvaret av sitt uttalande jämföra det med ett ettikettsbrott.
Som att äta förrätt med fel gaffel.
En av fördelarna med att rättssystemet är fyllt av domare, åklagare, advokater, nämndemän och andra människor av kött och blod är att deras värderingar torde ligga närmre allmänhetens värderingar. Tack vare det kan man nyansera lagstiftningen som oftast har några år på nacken.
Men i Hillegrens fall verkar det ha gått käpprätt åt skogen och därför måste lagstiftningen peka med hela handen, sätta ner foten och gå före.
Det är dags för en samtyckeslagstiftning, så att samlag med någon som säger nej blir straffbart.
Tack för att du skriver om detta.
Samlag med någon som säger nej ÄR redan straffbart.
Vad lagen däremot ”släpper” är sådana fall där den ene säger ”okej då, men då sover vi sen.” fast han eller hon egentligen hellre vill se på tv eller sova.
En samtyckeslagstiftning eller sänkning av beviskraven är, ur rättssäkerhetssynpunkt, en farlig väg att gå. Det bör inte vara den tilltalade som bevisar sin oskuld – utan staten genom åklagaren ska bevisa den tilltalades skuld, bortom rimligt tvivel.
På vilket sätt skulle det vara straffbart enligt dagens lagstiftning? BrB kap 6. 2 § nämner olaga tvång. Men att ignorera ett nej faller inte under olaga tvång. Eller?
Förutsättningen att staten genom åklagaren ska bevisa den tilltalades skuld förändras inte av en samtyckeslagstiftning.
Johannes!
Samtycke låter ju bra på pappret, men hur fungerar det praktiskt? Hur försäkrade du själv dig om samtycke av din partner senast ni hade sex? Hur skulle du förklara det för åklagare och domstol om du var tvungen att göra det?
Vågar du anta bloggutmaningen?
http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2009/08/bloggutmaningen-hur-forsakrade-du-dig.html