Tillgängliga terrasser, tack!
Visst är det härligt med sommar. Sol och varma vindar (även om de senaste dagarna visat en annan sida av sommaren). Sommaren är den absolut bästa årstiden att sitta på en uteservering med en kall öl eller något alkoholfritt alternativ i handen.
Men uteserveringen du sitter och njuter på är kanske inte njutning för alla. Enligt en undersökning De handikappades riksförbund, DHR gjort, brister tillgängligheten på var femte uteservering i Stockholm.
Oftast handlar det om att man byggt en liten terrass men skitit i att bygga en ramp så att rullstolsburna kan komma in. Dylika terrasser tillåts för övrigt endast i undantagsfall men de verkar vara undantag som är vanligare än regeln.
Här i Nyköping funderar jag på hur rullstolsburna klarar av östra storgatan under sommarmånaderna. Trottoarerna är i smalaste laget för ett rullstolsmöte redan utan uteserveringar. Nu får till och med jag som har full rörlighet väja för serveringarna.
Staden måste vara till för alla, oavsett eventuellt funktionshinder. Och det är vi politiker måste ta ansvaret att göra den tillgänglig.
Att även rullstolar ska kunna ta sig fram på trottoarerna är förstås inte orimligt, men varför ska det prompt finnas plats för rullstolsmöte? Om det korta bitar bara finns plats för en rullstol må väl det vara hänt. Det händer ofta att jag på det utrymme jag rör mig möter en annan människa och inser att vi inte båda får plats just dit vi båda är på väg. Om jag inte då kan väja får jag snällt vänta tills vederbörande passerat, eller krocka. Detta gäller tex i affärer, i dörrar, och inte minst på smala trottoarer. Ingen kräver att det överallt, i alla lägen, ska finnas plats för två gående, varför ska det då gälla rullstolsburna?
När det gäller det enskilda fallet östra storgatan i Nyköping är det nog snarare så att det endast korta bitar finns plats för två rullstolar.
Om en trottoar är för smal för två gående att mötas är det ofta inget problem för en av dem att ta ett litet steg ut i vägbanan, det kan inte rullstolsburna göra på samma sätt.
Trottoarbredd är inte bara en tillgänglighetsfråga utan också en komfortfråga. Jag tycker en inbjudande stadsmiljö bland annat innebär att rullstolar, barnvagnar och samtalande gående i bredd ska kunna mötas på en trottoar.