Johannes Krunegård

En tågresa mellan Nyköping och Stockholm tar enligt tidtabellen en timma och två minuter. De där två minutrarna är viktiga, för om de inte fanns skulle det räcka med att tåget var 20 minuter försenat för att SJ:s restidsgaranti ska gälla. Nu finns de två minutrarna och då får man pengar, f’låt värdebevis, tillbaka först när tåget är försenat 40 minuter.

Konspirationsteorietiker som jag är tror jag att det är endast på grund av ovanstående i kombination med några hundra pendlare som är orsaken till att det tar just en timma och två minuter att resa mellan Nyköping och Stockholm.

Men nu ska SJ förändra sin restidgaranti. ”Till det bättre?” frågar du. ”Icke!” svarar jag.

Visserligen får man kontant ersättning istället för värdebevis men man får färre pengar. Om tåget är försenat mellan 60 och 119 minuter får man 25 % av biljettpriset tillbaka. Så om resan Nyköping – Stockholm tar 200 % längre tid får du i runda slängar 30 spänn tillbaka.

Om jag skulle köpa vilken vara som helst som bara fungerade en tredjedel så bra som utlovats skulle jag gå tillbaka med den till butiken och häva köpet. Jag har förståelse för att det inte riktigt kan funka så när det gäller transporttjänster, SJ har ju trots allt flyttat min kropp från punkt A till dito B fast med lite lägre snitthastighet. Men någon slags proportioner tycker jag man måste kunna kräva.

Bara de att de anger minskat rörelseresultat som anledning till att sänka ersättningsnivåerna visar att de inte förstått att en garanti har två verksamma sidor. Dels är det en ersättning till kunden som fått en bristfällig vara/tjänst men framförallt är det ett incitament till producenten att leverera varor/tjänster med hög kvalité. Om man gör dåliga grejjer och många kunder måste utnyttja garantin så syns det i resultatet.