Rör inte mitt internet
Internet är vårt nya torg. Det är där vi hämtar vårt skvaller, underhålls och utbildas. Nätet präglas av en kreativ anarki där ingenting är omöjligt.
Därför är det olustigt när stater och företag försöker sätta kniven i det som är unikt med nätet och istället skapa ett övervakningssamhälle. Ofta med motivet att stoppa upphovsrättsbrott.
Ett oroväckande problem som uppstår när man begränsar människors friheter på internet är att tyngre brottslighet som barnpornografibrott och handel med människor tenderar att krypa ännu längre in i annonymitetens mörker. Med nyare teknik skyddar grova brottslingarna sig medan tonåriga fildelare får hotbrev från hollywoodbolag.
Samma principer om personlig integritet och rätt till privatliv som finns i den analoga världen måste finnas i den digitala.
Tekniken för fildelning gör hela tiden framsteg och jag tror ärligt talat att ”branschen” inte har en chans att komma ikapp. Incitamenten hos kulturkonsumenterna att skapa system för att fritt dela musik kommer alltid vara större än musikindustrins möjligheter att skapa betalningssystem för detsamma.
Det finns egentligen bara en väg att gå för att behålla integriteten på internet och samtidigt ha en fri kulturspridning på internet. Och det är att legalisera fildelning för privat bruk. Utifrån den ståndpunkten får man sedan, som i alla teknikskiften lösa frågan om ersättning till upphovsmännen.
Jag tycker att den här debatten är lite infekterad. Problemet är att det hela tiden talas om två drabbade parter. Ena sidan beskyller konsumenten för stöld och gör kulturskaparen till ett offer som orättvist inte får betalt för sina verk. Andra sidan gör konsumenterna till offer som orättvist inte får sprida kultur utan att jagas. Problemet ligger i att ingen av dessa parter, kulturskaparen eller konsumenten, har gjort någonting fel. Båda dessa parter är offer i den här konflikten.
Den part som har glömts bort är mellanhanden, distributörerna och producenterna, vars ansvar är att sprida så mycket kultur som möjligt, så billigt som möjligt, till så många som möjligt och ge kreatören så mycket tillbaka som möjligt. Lagstifta denna part innan någon annan lagstiftas. Se till att de använder det billigaste sättet att sprida obegränsad mängd kultur (Internet) till ett pris som motsvarar kostnaderna för lagerhållning, frakt, massproduktion (vilket torde närma sig noll). Kulturskaparna och konsumenterna(fildelarna) borde slå sig samman i en gemensam front mot distributörerna istället för att kivas mot varandra. Då skulle staten inte behöva lägga sig i.