Samhällsbyggnad för människor
I bygg- och tekniknämnden i Nyköping som jag sitter i är det i och för sig väldigt trevligt och många bra beslut fattas där. Men ibland blir man lite mörkrädd.
Det förhärskande planeringsperspektivet är ett bakom-rattenperspektiv. Det krävs en viss mängd bilparkeringsplatser för att ett bostadsområde ska få byggas, om inte bilen får fri framfart missgynnas handeln (tydligen både centrumhandeln och externhandelscentran), man vill slopa allt enkelriktat osv, osv.
Jag vill bygga en stad för människor, inte bilar. Varje gång du ska ta dig någonstans löser du, medvetet eller omedvetet, en liten ekvation i huvudet. Den ekvationen avgör om du ska ta cyklen, bussen, bilen, gå eller ta nåot annat färdmedel till det du ska. Är det enkelt att ta bilen tar du bilen. Är det enkelt att cykla tar du cykeln.
Jag vill skruva i den ekvationen så att det oftare blir lättare att ta cykeln, bussen eller apostlahästarna men svårare att ta bilen. Anledningarna är många. Först har vi en klimatutmaning att ta tag i och den löser vi inte utan miskade utsläpp från persontransporter. Sen har vi folkhälsan att tänka på. Cyklister är gladare än bilister och det beror förmodligen på att de är friskare.
Och om inte de argumenten skulle räcka kan jag nämna minskad trängsel och färre bilolyckor också.
Jag har mycket mer att säga i ämnet stadsplanering och får säkerligen anledning att återkomma.
Vill du läsa mer om hållbar samhällsbyggnad rekommenderar jag Ljungbergs blogg.