Skillnaden mellan grönt och grått och redundanta partier
Ibland får man höra ”Miljöpartiet behövs inte längre för nu är alla partier miljöpartier”. Och visst, på de senaste tre åren har klimatfrågan seglat upp på dagordningen hos de andra partierna också. (n.b Klimatfrågan. I andra miljöfrågor tycker jag att det fortfarande är lite tunt.)
Men det är skillnad på miljöpolitik och miljöpolitik, precis som det är skillnad på arbetsmarknadspolitik och arbetsmarknadspolitik. Ingen skulle hävda att varken kristdemokraterna eller socialdemokraterna, eller något annat parti, skulle vara redundanta bara för att det är partier som alla driver någon form av socialpolitik.
Två kandidater till europaparlamentet som står på Miljöpartiets lista, Christan Valtersson och Per Olsson beskriver väl skillnaden mellan grön och grå klimatpolitik i en debattartikel på Politikerbloggen. Tydligast visas skillnaden när de skriver:
I alliansens Sverige ska miljö- och klimatfrågor lösas någon annanstans, någon annan gång. Inte nog med att det är osolidarisk, så länge man inte tagit tag i problemen på sin egen hemmaplan upplever vi att det är ett aktivt försök att springa ifrån sitt ansvar.
Den moderatledda regeringen är nämligen väldigt angelägna om att de som släpper ut minst, per person, också ska stå för de största utsläppsminskningarna. Vi i västvärden som släppt ut mest och dessutom har de ekonomiska musklerna att ställa om, har enligt de borgerliga inget moraliskt eller globalt ansvar.
Vi gröna vill göra skillnad här och nu. De grå vill göra det någon annanstans och sen.