Bakom ratten-planering
Dn rapporterar att det ligger många cykelbaneplaner i trafikplanerarhurtsar och dammar.
Pelle Envall, doktor i trafikplanering vid Institute for Transport Studies vid Leeds universitet har frågat 235 trafikplanerare om trafikplanering för cyklister. Han upptäckte att många av kommunernas cykelplaner var inaktuella och i starkt behov av uppdatering.
Många kände att investeringarna i cykelinfrastruktur inte togs på samma allvar som andra investeringar.
Jag kan känna igen bristerna från min egen verklighet i min hemkommun. Det är ofta beslut om fysisk planering tas med tydligt bakom ratten-perspektiv.
Att planera för mjuk trafik är inte bara ett sätt att förbättra den globala och lokala miljön utan också en folkhälsoåtgärd. Genom att göra det lättare att välja bort bilen till förmån för cykeln kan vi spara många kronor i vården.
—
Läs även andra bloggares åsikter om Cykel, Fysisk planering, Folkhälsa, Miljö
När man talar om cyklar verkar det bara var trafikseparering och GC-vägar (gång- och cykelvägar, vägar där gående, cyklister och annat blandas) som är lösningen, av trafiksäkerhetsskäl ska cyklarna bort från vägarna. Vägverket räknar inte cykeln som fordon framförallt, utan jämställer cyklisten med övriga så kallade oskyddade trafikanter, och dit hör gående.
Det kan ju verka bra ända tills man inser att det inte finns alternativa vägar eller GC-vägar överallt. Inte ens i tätorterna.
Dessutom håller Sverige på att bebyggas med så kallade vajervägar eller mitträckevägar som i många fall är allmänna vägar som byggs om i smyg till motorvägar – utan att övrig trafik kompenseras i någon nämnvärd utsträckning. På många ställen kommer alternativ aldrig att bli aktuella av ekonomiska skäl. Stora vita fläckar håller på att växa fram på Sveriges cykelkarta.
Det här tränger inte bara undan cykeln som alternativ mellan tätorter och in till/ut ur tätorten. Även framsynta som kanske vill skaffa ett annat fordon, till exempel en mer långsamtgående elbil, drabbas, eller de som inte kan köra bil utan är beroende av moped för att ta sig till olika platser. Dessa fordonssituationer har Vägverket och Regeringen fullständigt struntat i.
Ett moment 22 uppstår eftersom Regering och Vägverk bara kommer satsa på annan trafik än bilar där den trafiken redan är tillräckligt stor. En möjlighet till dynamisk utveckling av fordonsparken fuskas bort. Som cyklist är det lätt att känna vanmakt över dessa översittarfasoner från Regering och Vägverk.
En gång i tiden hade vi ett allmänt vägnät i Sverige som var tillgängligt för alla. Så är det inte längre. Begreppet ”allmän väg” håller sannerligen på att bli urvattnat i kölvattnet efter trafiksäkerhetssatsningarna – och vem kan klandra Vägverket och Regeringen för dem? Det räddar ju liv!
/Bruno