Ett luftslott av växthusgaser
I veckan har regeringen presenterat den länge efterlängtade klimatpropositionen.
Eller snarare vissa detaljer om klimatproppen har redovisats på DN debatt, presskonferenser och PM. Själva propositionen är inte officiell ännu.
Regeringen beskriver propositionen som något av det mest ambitiösa något europeiskt land någonsin presenterat. Sanningen är snarare att det nätt och jämt lever upp till de krav EU ställer på oss.
En kompis till mig som är konsult säger att det viktigaste inte är att man jobbar, utan att det ser ut som att man jobbar. Det verkar regeringen tagit fasta på. Det ser ut som en ambitiös klimatpolitik, men egentligen är det bara luft.
I propositionen fastslår regeringen målet att utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 % mellan åren 1990 och 2020. Totalt är det ca 20 miljoner ton.
Endast en tredjedel av den här minskningen ska ske i Sverige, resten av jobbet kommer någon annan få göra. Dessutom är det mesta av jobbet med att nå målet för utsläppen i Sverige redan är gjort. Klimatpropositionen kommer resultera i en minskning på endast 2 miljoner ton i Sverige, alltså en tiondel av det totala målet.
Ett annat mål regeringen ställer upp i propositionen är att 50 % av Sveriges energi ska komma från förnyelsebara energikällor. EU:s krav på Sverige är 49 %. Ambitiöst, eller hur?
Idag är drygt 40 % av den svenska energin förnyelsebar. Prognoser från energimyndigheten visar att andelen kommer stiga till 48 % tack vare politiska beslut som redan tagits. Med ett stigande oljepris behöver inte regeringen lyfta ett finger för att nå målet.
De flesta av åtgärderna i propositionen är dessutom planerade till 2011.
Vi fick vänta två år på regeringens klimatpolitik, nu får vi vänta två år till på att den ska genomföras.
Med den här regeringen går inte Sverige före i motvind, vi står stilla i medvind.
—
Läs även andra bloggares åsikter om Klimat, Miljö, Politik, Klimatpropositionen, Luft