Samarbetet är bättre rotat än så
SvDs Gudmundsson har upptäckt De Grönas stadgeparagraf nr 17.2: ”Ingen får inneha en plats i något organ i riksorganisationen längre än nio år i följd.”, räknat och dragit slutsatsen att Peter och Maria måste avgå 2011.
Som om det vore något nytt. Den här regeln har funnits i partiet i evigheter och var senast verksam då Håkan Wåhlstedt avgick som partisekreterare efter nio år.
Gudmundsson målar upp en mörk bild av de rödgrönas sammanbrott då två personer byter stol.
Jag tror han har missförstått läget. Att han är dåligt påläst märks för övrigt på att han pekar ut en före detta medlem (László Gönczi) som presumtivt språkrör och att hans bästa ”insiderkälla” är en person som lämnat partiet för flera år sedan (Birger Schlaug)
Det är inte bara Peter och Maria som samarbetar med sossarna och vänstern. Samarbetet sträcker sig lägre in i partiet än så. Jag skulle faktiskt vilja hävda att hela partiet varit informerad om, och haft inflytande över den gällande politiska strategin.
Det är också därför vi har kunnat vara tydliga med vad vi vill hela tiden. Till skillnad från de andra partierna som haft utmaningar med förankringsbiten.
Gudmundssons reaktion är ett tecken på att svensk politik blir mer och mer personfixerad. Det har både för- och nackdelar.
När man hänger upp för mycket politik på enskilda personer kan det snabbt att bli farligt.
Andra som sktivit kloka saker om det här är: Jakop, Anders, Maria och Carl
—
Läs även andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Politik, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson, Per Gudmundsson, De rödgröna, Rotationsprincipen