Att välja att inte välja
Jag lider av valfrihetsfobi. Nej, jag har inga problem med slutet i filmen Free Willy. det handlar om annan valfrihet.
Om jag går in på mackaffären Subway för att köpa lunch erbjuds jag så många val att min hjärna helt enkelt slutar fungera. Ut ur butiken kommer jag med en smörgås från helvetet med i princip allt på.
Jag lyckas helt enkelt inte hantera situationer med för många valmöjligheter.
Min strategi för att hantera valsituationer är att rationalisera, standardisera och förenkla. Ska det köpas glass köps det uteslutande Nogger. Ska det ätas på Max äts det Delifresh hamburgermål med originaldressing på, apelsinjuice och minimorötter.
Det är inte det att jag inte tror att annan glass också kan vara god, eller att Max inte har mer att erbjuda. Det är bara det att jag inte orkar pröva något annat. Risken för besvikelse är större än chansen att hitta en ny favorit. Att alltid välja Nogger innebär att jag aldrig hittar några nya favoriter men å andra sidan eliminerar det risken att bli besviken.
Dessutom gör min valförenkling att jag frigör min hjärna till att umgås med mitt sällskap, observera mina medköare och tänka på annat.
Det är inte så att min fobi får uttryck i något valfrihetshat. Jag är så klok och altruistisk att jag förstår att valfriheten är viktig för andra. Vem vet, någon kanske till och med har som hobby att stå med glassfrysen öppen och humma?
Så länge jag har valmöjligheten att inte välja får det gärna erbjudas många valmöjligheter.
—
Läs även andra bloggares åsikter om Valfrihet, Nogger, Max, Fobi, Personlig kommunism
Jag råkar veta att Johannes alltid väljer Nogger =)
http://foto.jaxell.se/index.php?id=1428
Jag tycker din rationalisering är bra. Jag menar, man behöver inte vara miljöpartist för att inse att man inte ska låta frysen stå öppen och humma.
Ska helt klart inte publiceras i Trams, detta är ju observation av mänskligt beteende. Men då du inte har denna kategori så räcker det helt klart med Personligt. Jag gillar dina tankar, jag har faktiskt börjat köra med samma stil. McD för mig är Chicken Gourmet meal och inget annat än 88:an funkar i glassboxarna.
Jag väljer nästan alltid olika saker. Olika glassar, olika mat på Max OCH dessutom lyckas jag nästan alltid vara lite trevlig med mitt sällskap och glo på medköare. Visst, ibland blir jag besviken, men risken finns att bli besviken finns alltid – även när man tar sitt säkra kort. Sommarvikarien på max har en dålig dag och råkar bränna delifresh-burgaren, ta den dåliga salladen och ta fel dressing… och då blir besvikelsen ännu större! En förmodad succé som visar sig vara dålig känns alltid värre än en förmodad besvikelse som är sådär. Undantaget på min matflexibilitet är kinarestuaranger där jag uteslutande äter kyckling med curry. Och du, har du märkt att glass-frysarna oftast har glasdörrar? En smart uppfinning som gör att man kan stå och humma hur länge som helst!