Är USA en demokrati?
På politikerbloggen skriver Markus Nordström ett försvarstal för USA:s valsystem. Han, som ”högerdebattör”, anser att ”vänsterdebattörer” sågar USA:s sätt att välja president på oegentliga grunder.
En invändning som han har en invänding emot är att storleken på kampanjkassorna styr utgången. Som exempel på att så inte är fallet lyfter Nordström att Rudy Giuliani brände 50 miljoner dollar och ändå inte blev republikandernas presidentkandidat. Jag ser inte att problemet är att de som har mycket pengar inte blir valda. Problemet är väl att de som inte har pengar blir tvunga att dra sig ur.
Dessutom finns risken och tendensen att större bolag investerar pengar i ”sin” presidentkandidats kampanj, med hopp om att kunna räkna hem investeringen i form av gynnsam behandling när kandidaten blivit president.
I ett valsystem som styrs av väljare har politikerna sin lojalitet hos väljarna, i ett som styrs av pengar har de lojaliteten hos kampanjbidragsgivarna.
Vidare ser inte Nordström hur ett tvåpartisystem skulle begränsa demokratin. I princip så behöver det inte göra det. Men i en pluralistisk demokrati borde rätten att blida ett parti och få söka representation i folkvalda församlingar vara värdefull. Med det majoritetsvalssytsem i enmansvalskretsar som USA tillämpar är det i praktiken omöjligt för någon från något annat parti än republikanerna eller demokraterna att bli folkvald.
Nordström avslutar med att skriva:
USA:s demokrati är på intet sätt perfekt, på samma sätt som demokrati per definition aldrig kan bli fullkomligt för alla då systemet bygger på majoritetsbeslut. Den som verkligen vill kritisera bristen på demokrati gör bäst i att vända ögonen mot värdlandet för sommar-OS 2008, mot det allt mer auktoritära Ryssland eller mot diktaturens Iran. Eller varför inte fästa blicken några mil söder om Floridas kust, mot den socialistiska diktaturen Kuba.
Nej, USA:s demokrati är inte perfekt, och det kunde varit värre. Men i de målkonflikter som dyker upp när man ska göra en konsitution (proportionallitet kontra folklig förankring, pluralism kontra stabila regeringar) tycker jag att USA har hamnat snett.
Och ja, om man tjatar på USA borde man tjata på Kina, Ryssland, Iran, Kuba och säkert ett tiotal länder till. Men saker blir inte mindre dåliga av att det finns saker som är sämre.
—
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Demokrati, Valsystem, Vänsterdebattör
Det du säger stämmer så bra. Många svenskar som ser USA:s tvåpartival hejar starkt på demokraterna efter en slags bild att demokraterna är det ”goda” partiet och republikanerna det ”onda”. Som att demokraterna är USA:s vänsterblock, när de i själva verket är mer höger än sveriges moderater. I själva verket är USA:s vänsteralternativ, och har varit i fyra tidigare val, den ”oberoende” kandidaten Ralph Nader. USA har ju fler än ett parti, men är man inte republikan eller demokrat är man ”oberoende”.
Många skyller argt på Ralph Nader att han orsakade att Bush fick sitta i fyra år till 2004, och det kan kanske stämma, men lyssnar man på honom inser man ändå varför målen helgar medlen. Utfrysningsmetoden och rättegångskostnader från både demokraterna och republikanerna gör att ingen ser Nader som ett alternativ. Någon gång i framtiden, när demokraterna inte har en kvinnlig eller svart presidentkandidat, kan man alltid hoppas på att Nader får en vettig chans att synas och erbjuda den strimma förändring som alla verkar hoppas på från Obama nu. Den förändring som Nader faktiskt kan erbjuda.
Nader har i tidigare presidentval kandiderat som de grönas kandidat. 2004 och nu, 2008 ställer han upp som oberoende, alltså utan stöd från något parti. De grönas kandidat 2008 heter Cynthia McKinney.
Jag misstänker att det finns fler kandidater och partier som kan beskrivas som ”vänster” med nordeuroupeiska mått. Men man får inte höra så mycket om dem, kanske p.g.a. tvåpartisystemet.
Appropå demokrati.
Lars Ohly tycker att Sverige är odemokratiskt och Venezuela demokratiskt.
Håller du med, Johdan?