Vagn 3-tricket
Människan strävar efter att optimera sin vardag. För mig, som pendlare, innebär det att jag använder alla mina erfarenheter för att nå utopin; att helt utan väntetid få en sittplats vid ett fönster utan någon som sitter brevid.
Jag vet precis när jag måste gå hemifrån för att komma till perrongen samtidigt som tåget (strax efter att sporten börjat efter nyhetssändningen klockan 7), jag vet vilka vagnar som är obokade (där man kan få en sittplats utan att riskera att bli bortkörd av någon sinister typ med platsbiljett), jag vet var man ska stå för att ha det bästa utgångsläget för att tåget ska stanna med en dörr precis framför en, jag kan höra på tågets bromsar ungefär hur många meter det är kvar till stillastående.
Ofta tänker jag ”watch and learn kids” strax innan jag som första passagerare kliver på vagnen och fritt får välja säte.
Mitt senaste äss i kortleken vill jag kalla ”vagn 3-tricket”. Det tillämpas bäst på de X40-tåg (vulgärnamn: dubbeldäckarna) som trafikerar mälardalen. Vagn 2, den mittersta är i regel obokad.
Då tänker lekmannen ”jamen, då måste det ju vara smartast att stå nånstans på mitten av plattformen”. Pendlarproffset säger: ”fel, fel, fel, fel”.
Störst chans att få en schysst sittplats är nämligen att gå in i den främre dörren i vagn 3. Medan amatörerna står i en klump utanför dörrarna till vagn 2, hindrade att komma in av de resenärer som går av glider du in i vagn 3 (som oftast inte har lika många avstigande), svänger höger och går in i vagn 2 som fortfarande håller på att tömmas.
Det enda du ser av de avstigande är ryggarna på de som suttit där du nu sjunker ner med ett beräknande leende.
Voilá, fönsterplats!
Listigt…
Det är sånt här som gör att man är glad hela dagen…att lyckas överlista alla andra mer eller mindre välkända medpendlare (oftast är det samma människor som åker med samma tåg samma tid varje dag). Jag har faktiskt, efter 3 månaders ¨kande med pendeltåget upptäckt att jag skulle stå 1,6 meter till höger på perrongen för att få en optimal plats för att gå på tåget och få sittplats. Varje dag går samma 3-4 personer av tåget just vid den dörren och jag står sådär smidigt precis bredvid dörröppningen men i absolut första led och slinker lätt in och roffar åt mig en hedersvärd sittplats.
Tack för tipset! Då vet jag hur jag ska bära mig åt den dag jag ska pendla.
Det där tyder på att man har åkt samma sträcka lite för många gånger, men det är ovärderlig kunskap när man är trött och less vilket jag oftast är på morgnarna. Fast jag håller inte med Jörgen om att det funkar perfekt på pendeln, eftersom den har en tendens att stanna på olika ställen ungefär varenda gång. Tacka vet jag tunnelbanan, den vet minsann var den ska stå.
Johannes, du bär på så mycket vishet! Jag får nästan lust att börja tågpendla igen, bara för att få nytta av dina goda tips. Hur gör man bäst om man åker buss, undrar jag naturligtvis nu, när jag snart ska börja spendera dryga timmen varje dag på just på ett sådant fordon?
Jag noterar att påstående om din rutiga hjärna verkar stämma.
Smart. När ska ni smarta er till att träffa oss då?
Jag tror att du skulle trivas i Japan…