Rapport på väg hem
Så var man på väg hem från kommun- och landstingsdagar i Göteborg. Hjärnan är nytvättad och hjärtat fullt av inspiration.
Fredagen bjöd på ett studiebesök på SKF. (Egentligen ville jag, precis som alla andra besöka passivhusen men jag valde för sent) Om det kan man väl inte säga så mycket förutom att guiden hade inte riktigt fattat att anpassa sitt framförande till publiken. Det var hursomhelst intressant att se verkstadsgolvet många vänner från Luleå gjort praktik på.
Lördagen började för min del med ett seminarium om ”En småföretagspolitik för framtiden” med Per Bolund. Jag har redan skrivit om den näringslivspolitiska motion som diskuterades på seminariet.
Jag gillar vår gröna näringslivspolitik. Den tar tydligt fasta på gröna värderingar som vikten av självförverkligande och småskalighet och är ett modernt, nytänkande alternativ till de andra partiernas skorskaliga betongtillväxtpolitik.
Efter morgonseminarierna började det på ”riktigt” med hej och välkommen från alla upptänkliga. Peter Eriksson sparkade igång vår klimatkampanj som har temat ”Byt politik, inte klimat”.
Nu står vi inför utmaningen att visa vilka det är som snackar och vilka det är som spelar hockey i klimatfrågan. Det är tydligt att den borgerliga alliansen inte menar allvar med sin klimatpolitik när de skär ner 1,6 miljarder på klimatarbetet och ökar trafiken på Bromma flygplats.
Det är tydligt att de gröna menar allvar när vi vill fördubbla spårtrafiken för att kunna avstå den fullständigt galna flygsträckan Stockholm-Göteborg. (Med lite tur, tid och inspiration skriver jag snart om Peter Erikssons och Karin Svensson Smiths debattartikel i GP häromdagen)
Det första klimatseminariet jag gick på handlade om klimatmärkning. SNF gjorde klart för oss att det är inte så enkelt att miljömärka grejjer alla gånger. Men jag tror att det finns en efterfrågan efter mer information om klimatkonsekvenserna av vad man handlar. (En klimatmärkning är ju ett steg mot det man inom nationalekonomin brukar kalla ”fullständig information” och skulle kunna vara en metod att internalisera externa effekter)
Det tredje lördagsseminariet jag deltog i handlade om grundlagsutredningen. Det är smaskens för en statsvetare. Peter Eriksson, som är vår man i utredningen, driver bland annat ett stärkt medborgarinitiativ. Något som från de andra partierna verkar tolkas som närapå ”anarkistiska tendenser”. Grundlagsutredningen är viktig och spännande, men frågan är om det kommer bli några revolutionerande förändringar i konstitutionen.
På lördagskvällen hände det viktigaste på hela helgen. Fest och sociala aktiviteter. Visst är seminarier och föreläsningar bra, men den stora behållningen av en sån här helg är allt ”nätverkande” man får gjort. Det enda problemet med festen var att miljöpartiet har en förmåga att som underhållning boka band som nog har väldigt bra och underfundiga texter, men låta de spela i lokaler som är akustiska katastrofer så att ingen hör texterna.
Söndagsmorgonen bjöd på det kanske viktigaste seminariet. Anders Wallner delade med sig av erfarenheter och tips om hur man bemöter främlingsfientlig retorik. Det var ett riktigt bra seminarium som gjort mig bättre rustad att möta de främlingsfientliga organisationer som tyvärr börjar få fotfäste i Nyköping.
Efter lite korridorsnätverkande och kaffe följde en mer strategisk genomgång av klimatkampanjen som kommer pågå fram till valet 2010. Jobba jobba.
Kommun -och landstingsdagarna avslutades med en paneldebatt om ekonomiska trygghetssystem. Jag hade hoppats lite mer på den debatten, det blev mycket snack om som det kändes som att man borde vara expert för att hänga med på. Jag fortsätter hoppas på det rådslag vi ska ha om ekonomiska trygghetssystem.
Den stora behållningen är som sagt de kontakter man odlat och grott under dagarna. Nu blir det en utmaning att kanalisera inspirationen till nåt bra på jobbet och i politiken i Nyköping.