Någon Annans Problem

jord_i_hander.jpgI debattartikel i DN igår skrev tre professorer att regeringen inte tar Sveriges utsläpp av växthusgaser på allvar och att våra utsläpp inte alls har sjunkit på det sätt som Reinfeldt hävdar.

Regeringens klimatpolitik präglas av vad Heiti Ernits kallar ”Nånannanism”. Inställningen verkar vara att det inte är vi som ska minska våra utsläpp, det måste vara någon annan.

(Liftarens guide till galaxen-läsare kanske drar sig till minnes NAP – Någon Annans Problem

En NAP är någonting man inte kan se eller inte ser eller som ens hjärna inte låter en se därför att man tror att det är någon annans problem.

På så sätt kan man få oväsentliga rymdskepp och berg att försvinna. Jag tror att regeringen ser problemet men tror att någon annan ska lösa det)

Varför ligger ansvaret för den globala uppvärmningen på Kina och Indien när svensken ger upphov till mer än dubbelt så mycket koldioxid per person än kinesen eller indiern?

Mitt favoritstycke i debattartikeln är:

En energipolitik i bred mening som ligger fem år före andra länder kommer inte driva seriösa företag från Sverige utan ge dem incitament att positionera sig lika många år före sina konkurrenter. Om inte Sverige, med sina förutsättningar, ska ta ledningen i detta – vilket land ska då göra det?

En förändring av Sveriges energipolitik är inte ett problem utan en möjlighet. En möjlighet som vi håller på att försitta på grund av en regering som tror att någon annan ska göra jobbet.

Andra bloggar om: , , , :i:

Publicerat februari 18th, 2007. Trackback: trackback
  1. Jaxell skrev 19 februari, 2007 klockan 05:28

    George Carlin pratar om ett liknande fenomen som heter NIMBY. Not In My Back Yard. Detta går ut på att alla är för någonting och tycker någonting är jättebra, i detta exemplet en forcerad lösning på klimatproblemet, så länge det inte sker på deras egen bakgård.

    ”Everybody is asking for more prisons, everywhere you go people want more prisons, they are like: ’BUILD MORE PRISONS!!!’… But not here.”

  2. Joakim skrev 21 februari, 2007 klockan 09:51

    Jag är nu evigt trött på populistiska politiker ivrigt påhejade av späkelsesekter inom miljörörelsen.
    Vad gör det för skillnad om vi minskar utsläppen med si eller så många procent? INGEN ALLS!!! Om vi inte får kineserna och indierna (med flera) med oss. Och det får vi bara om vi kan presentera ett hållbart alternativ till fossila bränslen.
    Miljörörelsen och den allmänna popinionen har snöat in på att vi genom uppoffringar av olika slag skall minska förbrukningen av nuvarande energikällor. Suck! Alla letar förtvivlat efter paracetamolen, ingen söker efter bot mot huvudvärken.

    VAKNA!

  3. Johdan skrev 1 mars, 2007 klockan 15:24

    Joakim:
    Jag har inte snöat in på att vi ska minska utsläppen genom uppoffringar. Jag tror att vi kan leva med samma välfärd som nu men bara förbruka en bråkdel av de ändliga resurserna som vi förburkar idag.

    För att kunna presentera ett hållbart alternativ till fossila bränslen måste vi skapa incitament till att utveckla alternativ. Just nu är fossila bränslen för billiga för att det ska vara kortsiktigt ekonomiskt lönsamt att utveckla långsiktigt ekonomiska alternativ.

    Om vi nu påbörjar en utfasning av fossila bränslen (och därmed minska våra utsläpp ”si eller så många procent”) kommer vi ligga i framkant när kineserna och asiaterna ska ställa om.