Johannes Krunegård

Ikväll har melodifestivalen seriestart. Det med en saknadens tår i ögat jag minns tillbaka på min barndoms melodifestivaler. Läsk, popcorn och den högtidliga känslan av att det var nu det gällde.

Sedan millennieskiftet har melodifestivalen och eurovision song contest gått från att vara Sveriges och Europas kulturella höjdpunkt till att vara ett dussinevenemang bland filmgalor, idolfinaler och insamlingsevents.

Som en motreaktion på detta tar jag härmed initiativ till Folkfronten För Den Egentliga Melodifestivalens Revansch (FFDEMR).

FFDEMR verkar för en ny glansperiod för den äkta, ursprungliga och okonstlade schlagern. Gnolandes på Fredrik Willstrands ”fem i tolv” ska vi stå på barrikaderna och medelst all önskvärd tydlighet få schlageretablissemanget förstå att det är dags att sätta stopp för melodifestivalens kulturella förfall.

FFDEMR har tre krav:

Originalspråk!
Numera får bidragern i eurovision song contest vara på vilket språk som helst, det behöver inte vara på något av landets officiella språk. Detta har resulterat i att de flesta bidragen är på engelska. Det är underligt att man i en tidsera då man hyllar det mångkulturella bestämmer sig för att ta bort den egenskap som gör arrangemanget just så mångkulturellt och intressant som det har potential att vara. När alla bidrag är på engelska förlorar man mångfalden. För vem vill missa titlar som ”Hopa Ole” (Israel 85), ”Yamma yamma” (Finland 92) och ”Bana bana” (Turkiet 89)

En enda tävling!
Att ha fyra deltävlingar i melodifestivalen är för mig som att ha fyra nationaldagar. Det går helt enkelt så mycket inflation i evenemanget att man hinner tröttna både på programledare, artister och låtar innan det vinnande bidraget är korat. Man skulle kunna tro att mer schlager gör livet bättre men i det här fallet gäller nog snarare att mindre är mer.

Levande orkester!
Den viktigaste anledningen till att schlagern har gått från glamourös kultmusik till plastig musikfabrikspop är att orkestern sedan 1998 lyser med sin frånvaro. Orkestern var det element som garanterade att bidragen höll god kvalitet. Kunde bidraget inte spelas av en orkester var det inte värt att ha med. En levande orkester är en garant för hög musikalisk kvalité och bevarande av schlagerns särart. Och saknar vi inte alla den mustaschprydde mannen med hörlurar som glatt vinkade in i kameran före varje bidrag?

Så, vänner, gör som Herreys på bilden ovan, knyt näven och förena er med mig i kampen för en ärligare, genuinare och framförallt bättre schlager! Manifestera ert deltagande i kommentarsrutan eller säg ifrån genom att säga ”Ne, nu får det vara nog!” i luren när ni ringer och röstar ikväll!

(Tacka vet jag SMASK!)
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Schlager, Eurovision song contest, Kamp
:i: