Johannes Krunegård

I födelsedagspresent från mina fantastiska systrar med äkta och snart äkta makar fick jag Koops tredje skiva, Koop Islands.

Det är skönt att upptäcka att superduon inte har genomgått någon musikalisk utveckling alls sedan waltz for koop.

Kvar finns allt. Det sköna svänget, pratsång och ljudbilden som är som hämtad från en amerikansk jazzklubb på 50-talet.

Dessutom har de varit kloka nog att bjuda in sångerskan Yukimi Nagano med en röst som är så vanlig och avslappnad att man tror hon fejkar. Lyssna bara på favvospåret Come to me vars video finns att beskåda på youtube.

Koop islands befäster dessutom vibrafonens position som partyinstrumentet nummer ett.

Efter att ha sett musikbyrån såg jag till att komma över Johnossis skiva Johnossi. Oj, vad den är bra. Singeln Man must dance är fin och har sällskap av låtar med lika finurligt gitarrspel och genomtänkt dynamik. Ett j_vla driv är det i vissa låtar.

Andra bloggar om: Musik, Koop, Johnossi, Yukimi Nagano