Sverige får ny regering – om fyra år
Gårdagen blev blandad. Trots att miljöpartiet går framåt förlorar de rödgröna majoriteten. Jag är motsägelsefullt nöjd med valresultatet men inte med att alliansen får bilda regering. Några av de saker jag kommer sakna med den rödgröna majoriteten är den gröna omställningen, den solidariska flyktingpolitiken och en folkomröstning om EU-konstitutionen.
Jag tror att miljöpartiet går en svår mandatperiod till mötes. Trots framgången i detta val är risken stor att vi försvinner ur hetluften och kommer i skymundan till nästa val. Från att ha varit ett vågmästarparti till att vara det minsta oppositionspartiet gör ganska stor skillnad i medieutrymmet.
Det är bra att Göran Persson tar ansvaret och avgår. Jag hade inte tippat att det skulle bli på direkten men ju förr dess bättre. Han har på många sätt symboliserat den trötthet som präglat socialdemokratin de senaste åren. Då och då funderar jag på hur den här valrörelsen hade sett ut om Anna Lindh hade varit i livet.
Med en ny partiledare och lite frächare framtoning tror jag sossarna har goda chanser att göra ett bra val 2010 när den borgerliga politiken fått effekter. Dessutom tror jag inte att de skulle skada s om de var snäppet mer realistiska och tydliga med vilka de kan tänka sig att samarbeta med. Slutsaten blir att om s bara spelar sina kort rätt blir regeringen Reinfeldt en parentes i svensk politisk historia.
Andra bloggar om: Politik, Val, Regeringen, Miljöpartiet, Sossarna
Pingat på intressant
Dina kommentarer om valet liknar min recension av valet…
Se mitt senaste blogginlägg som jag skrev igår kväll!
Jag är lite fundersam över en sak. Om det nu ligger någonting i allt som det borgerliga blocket säger, gör det inte bara skada för framstegen om alla går i en massiv opposition. Svenska folket har gjort ett vägval, och blir det då inte mycket svårare för den nya riktningen att lyckas om alla motståndarna går i opposition. Jag personligen vill ju att de ska lyckas, jag röstade på dem, och då känns det lite som att alla motståndare vill göra det så svårt som möjligt för dem. Som att de gärna vill att det borgerliga blocket ska misslyckas så att man kan ta tillbaka makten. Vad jag menar är alltså, vill inte motståndarna till de borgerliga att de ska lyckas med att skapa ett bättre Sverige.
Jag är absolut ingen politisk expert, jag är bara en vanlig väljare som tror på en borgerlig ideologi. Jag vet hur bra svenskarna har det jämfört med resten av världen, och man kan ju inte förneka att vi har en socialdemokratisk tankegång att tacka för det, så det är ju inte utan att man känner lite nervositet inför dessa nya tider trots att man backat upp det. Men som en person i den här sitsen känns det då givetvis lite uppgivet när man ser hur vänsterblocket med sina 46.2% av rösterna ska göra allt för att försvåra denna satsning, och risken för att det blir fyra bortkastade år framhjälps således av en stark opposition.
Det är inte bara i samarbetet dom måste vara mer realistiska, men i politiken. Man kan inte klamra sig fast vid gamla klyschor och hoppas att saker löser sig självt.
Jag tror att precis som M gjorde om sig till nya moderaterna, så kommer vi i nästa valrörelse se nya sossarn. Blairifierade sossar som omfamnar marknadsekonomi, kapitalism och individuella val.
Det blir trångt i mitten, när bara mittenpolitik fungerar.
jaxell: Jag tror inte att de borgerliga kommer att få det särskilt svårt att genomföra sin politik. Främst eftersom de bildar en majoritetsregering. Det största hotet mot deras ”nya Sverige” är inte oppositionen utan de eventuella svårigheter de kan ha att komma överens internt. Sedan är jag lite tveksam till att dra för stora växlar på det du kallar ett ”vägval”. Det är mindre än två procent som skiljer blocken åt.
Måste ju säga två saker:
För det första var det väl ett ganska tydligt vägval när nästan en miljon väljare väljer att å åt ett annat håll.
För det andra, kan man inte tycka att miljöpartiet har haft ett aldeles oproportionerligt stort inflytande över sverige med tanke på sin marginella röstandel. Är det verkligen demokrati. Hade ni (som tycker det här är demokrati) till exempel tyckt att det vore demokrati om en (sic!) Sjukvårdspartist eller Sverigedemokrat skulle fått all (Sic! igen) makt i Sverige…som en demokratisk diktator?
johdan: Visst, det skiljer inte mycket åt, men politiken förefaller ju i debatter vara så annorlunda att jag nog skulle kunna kalla det för vägval nu när borgarna faktiskt fick en majoritet. Visst är det mycket jämnt mellan de båda blocken, men tillräckligt många har ju tydligen ändrat uppfattning.
emil: Jag håller med dig. Det ska bli intressant att se hur alliansen sköter fördelningen nu, för som Reinfeldt blygsamt påpekade så borde man ju ha i åtanke att en fördelning där m har majoritet faktiskt är det mest respektfulla mot väljarna, och om kd, fp och c inte respekterar det så sätter de sig i samma sak som du pratar om mellan mp, v och s. Men mp har väl ändå inte haft såååå mycket inflytande i regeringen va, eller?
Ja, jag vet då inte…men jag kan inte tänka mig att en S regeringen i majoritet skulle ha stängt Barsebäck. Jag tror inte heller att det finns något beslut överhuvudtaget som miljöpartiet eller vpk inte har varit med och petat i. Jag tycker, antingen är man med i en regering och bygger ett regeringsprogram eller så är man i opposition. Naturligtvis kan man inte vara överens i 100% allt men det ska ju inte vara så att ett parti med runt 40% som sitter i regering ska behöva förhandla med en massa pyttepartier för att kunna regera, det är ju löjligt. Okej, GP ville ju inte ha med dem i regeringen (vilket jag har full förståelse för) men då tycker jag inte man ska bilda regering. Nu ÄNTLIGEN får vi en majoritetsregering, vilket betyder att vi egentligen för första gången på många år får en regeringsduglig regering.