Grön igen…
Jaha, så var man där igen. För några månader sedan blev jag återigen medlem i ett svenskt litet grönt parti med rötterna i miljö- och fredsrörelsen.Det är inte utan tvekan jag väljer att återigen engagera mig i det parti som jag, ibland motvilligt, känner att jag har min ideologiska hemvist i.
En av de största anleningarna till att jag under en lång tid inte varit medlem i miljöpartiet är att man i och med medlemskapet ettiketteras och tvingas stå för åsikter man inte har.
Som miljöpartist tycker jag, till skillnad från vad jag tror att många tror, till exempel inte att djur har samma värde som människan eller att all tillväxt är av ondo. Jag vill inte förbjuda bilar och jag tycker inte kristallhealing kan ersätta medicinsk vetenskap.
Däremot tycker jag att det ska vara lätt att starta och driva företag, att det som är långsiktigt ekonomiskt hållbart också ska vara kortsiktigt ekonomiskt lönsamt. Jag tror på individens inneboende kraft och dess vilja att välja och påverka. (Vill du veta mer om vad jag tycker och inte tycker är du välkommen att fråga i kommentarsfältet)
Problemet, både mitt och miljöpartiets är bland annat att partiet i rikspolitiken och i media förmedlar en ansvarsfull och visionsfull politik medan man på lokal nivå nästan bara uteslutande ägnar sig åt bakåtsträvande miljöfundamentalism. Och det är på lokal nivå jag som medlem ska engagera mig. Risken finns att det blir socialliberala jag i ett gäng radikalgröna.
På onsdag går jag på mitt första mp-möte i Nyköping, om jag vågar…
Go get them =)
Du kommer inte upp till Luleå någonting innan valet, skulle vara intressant att ha en upplysande diskussion om vilka frågor som känns viktiga så att man själv kan prioritera vilka val man ska göra.
Du gör rätt Johannes… man går inte med i partier för att de tycker exakt som en själv, utan för attpåverka dem. Mp behöver en inre dialog!
Lova mig att inte bli så arg bara Johannes, de kan vara svårare att prata ner i jämförelse med t.ex mig =)