Med ett år kvar till valet ställde svt igår till med partiledardebatt. Det blev en förutsägbar tillställning.
Alla de som tycker att politik är mest pajkastning och skitsnack om andra fick tyvärr sina förutfattade meningar bekräftade. Partiledarna ställde många frågor men gav få svar. Istället för att stoltsera med egna visioner och konkreta förslag ställde de ideligen varandra mot väggen och skyllde varandra för diverse otyg och ondskefulla uppsåt. (Mitt hatämne – ”Vem orsakade 90-talskrisen”, berördes till och med)
Orsaken till detta tråkigt defensiva debattbeteende skulle kunna ligga i att vi framför oss förmodligen har ett av de jämnaste valen på länge och ingen vågar sticka ut och visa visionskraft i rädsla för att få knäppar på näsan. Om så är fallet kommer valrörelsen bli väldigt tråkig.
Sämst i debattdelen var ohotat Lars Ohly. Tre (3) gånger påpekade han att Reinfeldt tjänar 5000 på två dar. Irrellevant och snudd på pinsamt. (Reinfeldt gjorde det, taktiskt riktigt, ännu mer pinsamt för Ohly genom att inte svara)
Ohly tog igen debattpinsamheterna med att briljera i den enskilda utfrågningen. Klara, tydliga och enkla svar som visade att han stod för det han sa och var säker på sin sak. (Kvällen höjdpunkt var när Ohly svarar på den obeskrivligt dumma frågan ”Hur går det med budgetförhandlingarna?” med ett ”Bra, tack”)
Annars var väl allt som vanligt: Persson var trött och oengagerad, Olofsson framstod som hysterisk, Hägglund låtsades vara Alf, Wetterstrand var nervös, Lejonborg ville ha betyg från födseln och Reinfeldts största tillgång var hans trygga basstämma.
Inger Arenander gör en klok analys av debatten i mogonekot. Vill ni ha en recension av de manliga partiledarnas klädsel rekomenderas Manolo.
Läs vad andra skriver om: