Lördagsbidraget till Tagetemaveckan hämtas från boken ”Sagor för barn över 18 år” från 1964. Sagan må vara lite lång för en blogg men om du inte orkar läsa den nu, skriv ut den och läs den på bussen. Det är den värd.
Nu hade huvudläkarna med hjälp av matematiskpsykologiska tabeller räknat ut att om King Kong begrep att han kunde ta den långa stången och med hjälp av den fälla upp träluckan uppe på väggen, därefter ställa den ena klossen på den andra under luckan, kliva upp på klossarna, haka fast båtshaken i luckans underkant, klättra uppför båtshaken och på så sätt ta sig ut ur buren – ja då skulle det vara bevisat att en apa av King Kongs typ kan tänka i flera led, vilket det skulle vara roligt för alla psykologer i hela världen att få reda på.
King Kong satte sig ner och tänkte.
”Nu hoppas de att jag ska ta den långa stången och med hjälp av den fälla upp träluckan uppe på väggen, vidare hoppas de att jag ska ställa den ena av de här klossarna på den andra under luckan, kliva upp på klossarna, haka fast båtshaken i luckans underkant, klättra uppför båtshaken och på så sätt ta mig ut ur buren. Det är vad de hoppas” , tänkte King Kong.
Utanför buren stod tio experimentiella psykologer med glasögon utan bågar och tidtagarur i händerna och stirrade allvarligt på King Kong.
King Kong lät hakan falla ner så att han såg ovanligt enfaldig ut. Han tog en av klossarna och kastade upp den i luften. När den föll ner med en duns klappade han förtjust i handhänderna och hoppade omkring lite på fothänderna. Sen tog han båtshaken och krafsade sig vällustigt på ryggen med den en stund. När han tröttnat på detta förehavande grep han tag i den långa stången, stack ut den genom gallret och kittlade den allvarligaste av de tio allvarliga psykologerna i magen med den. Stormförtjust ställde han sig därefter på huvudet på den andra klossen och klappade i alla fyra händerna samt utstötte gutturala läten.
”Det var en jävla dum apa” , sa de tio experimentiella psykologerna och gick ut ur rummet.
Så snart de var utom synhåll tog King Kong den långa stången och fällde med hjälp av den upp träluckan uppe på väggen, ställde så den ena klossen ovanpå den andra under luckan, klev upp på klossarna, hakade fast båtshaken i luckans underkant, klättrade vig som den apa han var uppför båtshaken, tog sig ut ur buren och lämnade i fyrsprång den experimentalpsykologiska institutionen, som ingen av de experimentiella psykologerna brytt sig om att låsa.
”Det var ena jävla dumma experimentiella psykologer” , sa King Kong för sig själv.
Så tog sig King Kong med hjälp av sitt goda huvud tillbaka till mörkaste Afrika, där han i lugn och ro tänkte vidare på sin teori om det krökta rummet, som han fått idén till en dag när en banan föll med i huvet på King Kong.