apa.jpgLördagsbidraget till Tagetemaveckan hämtas från boken ”Sagor för barn över 18 år” från 1964. Sagan må vara lite lång för en blogg men om du inte orkar läsa den nu, skriv ut den och läs den på bussen. Det är den värd.

Det var en stor apa som hette King Kong som blev infångad i Afrika av ett gäng huvudläkare. Huvudläkarna förde med sig King Kong till sitt psykologiska laboratorium i Massachusetts. Där satte de in King Kong i en specialkonstruerad bur, i vilken det låg två stora träklossar, en båtshake samt en lång stång, som var en meter längre än båtshaken. En av väggarna i buren var en alldeles slät kraftig trävägg, i vilken på fem meters höjd fanns en lucka med trälock på gångjärn.
Nu hade huvudläkarna med hjälp av matematiskpsykologiska tabeller räknat ut att om King Kong begrep att han kunde ta den långa stången och med hjälp av den fälla upp träluckan uppe på väggen, därefter ställa den ena klossen på den andra under luckan, kliva upp på klossarna, haka fast båtshaken i luckans underkant, klättra uppför båtshaken och på så sätt ta sig ut ur buren – ja då skulle det vara bevisat att en apa av King Kongs typ kan tänka i flera led, vilket det skulle vara roligt för alla psykologer i hela världen att få reda på.

King Kong satte sig ner och tänkte.
”Nu hoppas de att jag ska ta den långa stången och med hjälp av den fälla upp träluckan uppe på väggen, vidare hoppas de att jag ska ställa den ena av de här klossarna på den andra under luckan, kliva upp på klossarna, haka fast båtshaken i luckans underkant, klättra uppför båtshaken och på så sätt ta mig ut ur buren. Det är vad de hoppas” , tänkte King Kong.

Utanför buren stod tio experimentiella psykologer med glasögon utan bågar och tidtagarur i händerna och stirrade allvarligt på King Kong.
King Kong lät hakan falla ner så att han såg ovanligt enfaldig ut. Han tog en av klossarna och kastade upp den i luften. När den föll ner med en duns klappade han förtjust i handhänderna och hoppade omkring lite på fothänderna. Sen tog han båtshaken och krafsade sig vällustigt på ryggen med den en stund. När han tröttnat på detta förehavande grep han tag i den långa stången, stack ut den genom gallret och kittlade den allvarligaste av de tio allvarliga psykologerna i magen med den. Stormförtjust ställde han sig därefter på huvudet på den andra klossen och klappade i alla fyra händerna samt utstötte gutturala läten.

”Det var en jävla dum apa” , sa de tio experimentiella psykologerna och gick ut ur rummet.
Så snart de var utom synhåll tog King Kong den långa stången och fällde med hjälp av den upp träluckan uppe på väggen, ställde så den ena klossen ovanpå den andra under luckan, klev upp på klossarna, hakade fast båtshaken i luckans underkant, klättrade vig som den apa han var uppför båtshaken, tog sig ut ur buren och lämnade i fyrsprång den experimentalpsykologiska institutionen, som ingen av de experimentiella psykologerna brytt sig om att låsa.
”Det var ena jävla dumma experimentiella psykologer” , sa King Kong för sig själv.

Så tog sig King Kong med hjälp av sitt goda huvud tillbaka till mörkaste Afrika, där han i lugn och ro tänkte vidare på sin teori om det krökta rummet, som han fått idén till en dag när en banan föll med i huvet på King Kong.

Läs vad andra skriver om:

Inga kommentarer än

Publicerat 13 augusti, 2005 klockan 18:36.

Dagens Tage (lite sen) är hämtad ur ”Bok” från 1963 där Tage briljerar i diverse litterära genrer. Detta är ett tal att begagna vid frisörbesök.

Käre frisör!

När du nu har klippt mitt hår för jämt hundrade gången vill jag säga några ord till dig. Du har alltid varit reko, inte bara som frisör, utan, förmdar jag, även som människa – jag känner dig inte privat, men av ditt hänsynsfulla sätt att behandla din Azymol-Stimulus-flaska förstår jag att du älskar barn och djur och har ett fint sinnelag. Skall jag riktigt rannsaka mitt inre beträffande dig måste jag naturligtvis erkänna att jag någon gång varit lätt irriterad över din vana att vika fram öronen på mig med maskinen utan att, som du väl fått lära dig i frisörskolan, ta andra handen till hjälp som en liten artighet mot kunden; en gång tyckte jag nog också att du tog lite väl mycket mitt oppi – men i stort sett, frisör, kan jag inte säga annat än gott om ditt sätt att handha ditt ansvarsfulla värv.

Du är alltså värd de sammalagt nittionio kronor som jag under årens lopp har lämnat i dricks, och jag är övertygad om att du, som den fina människa du är, finner det helt i sin ordning att den klippning, tvättning, oljeinpackning och specialvård som mitt hår i dag undergått inte ska kosta mig någonting, särkilt som jag inte har några pengar på mig. Tack och ajö.

Läs vad andra skriver om:

Inga kommentarer än

Publicerat klockan 00:37.